FEM TING
Vbl 11.12.2005
Samlevnadsspalten
Leif Westerlund
Jag har en god vän som samlar på tänkvärda ord och tankar. För att använda vid lämpliga tillfällen. Ingen dålig vana. För vem av oss har inte saknat de rätta orden i den rätta stunden. Man har det liksom på tungan, men man hittar inte den rätta formen som skulle ge meningen den snärt man skulle önska just den stunden.
I ett sammanhang där det var tal om parrelation och speciellt om vad som på olika sätt stöder parrelationen kom han på att han nånstans läst eller hört att det i en parrelation behövs fem saker för att den skall fungera och kännas meningsfull för båda parter. Jag bad honom skriva opp de fem tingen på en lapp. Det är följande: tid, samtal, presenter, beröring och handling.
Till saken hör att den som ursprungligen nämnde de fem sakerna också konstaterade att det vanligtvis är så att endast ett par av dem fungerar samtidigt. Jag tyckte tanken lät intressant och började spinna vidare på den på egen hand, så det jag skriver nu är mina egna funderingar, som varken min vän eller ursprungskällan kan belastas för.
Tid. Det har vi alla precis lika mycket av. Tjugofyra timmar i dygnet. Upplevelsen av mängden tillgänglig tid kan däremot variera i allra högsta grad. Nu för tiden tycker det flesta av oss att vi har ont om tid. Det har vi dåligt samvete för. Speciellt för att tiden inte räcker till för familjen – partnern och barnen. Någonstans inom oss vet vi att vi borde ha tid att umgås för att veta var våra nära och kära rör sig i sin utveckling. Men eftersom vi ofta handlar mot bättre vetande på den punkten, förlitar vi oss på det som vi lärde oss medan vi ännu hade tid för varandra. För många fanns den tiden när man sällskapade, var nykära och det var viktigt att lära känna varandra. Som vi vet så händer det mycket i en människas liv under tjugo, trettio år och har vi då missat de fem, tio senaste åren i varandras liv så har vi rimligtvis en ganska föråldrad kunskap om varandra. Vi är med andra ord inte riktigt uppdaterade. Är det så, märks det så småningom i relationen.
Samtal var det andra en relation behöver. Samtal tar tid. Samtal kan vara jobbigt. Samtal kan vara tjatigt och samtal kan vara givande och stimulerande. Vår upplevelse av samtal reglerar ofta hur mycket tid vi avlägger för samtal. Har man inte haft tid på länge känner man det på sig och ju längre det är sen vi sist pratade med varann, desto svårare blir det att hitta tid för samtalet. Bristen på samtal erbjuder en bra grogrund för alla möjliga fantasier, allt ifrån; du vill inte tala med mig, jag är inte viktig för dig, du är arg på mig, du vill bara anklaga mig, du försöker förändra mig, du förstår mig inte, och så vidare. Det är fantasier som talar om rädslor och osäkerhet. Den sortens osäkerhet som lätt uppstår man känner sig främmande för varandra. Främlingskap motverkas bäst genom att prata med varandra och bli bekanta och få förtroende för varann. Också i en parrelation.
Beröring behöver alla. En vänlig, bekräftande beröring. Ett handslag, en klapp på axeln, en smekning på kinden, en kram, kropp nära kropp. Det behöver människan för att må bra. I beröringen så ligger upplevelsen av acceptans. Du vågar ta i mig. Jag är inte smutsig eller frånstötande för dig. Famnen är vid sidan av födan det allra viktigaste för ett nyfött barn. Det är en sak som egentligen inte förändras med åren. Vid sidan av maten är famnen det varje vuxen också behöver, ung som gammal. Med vårt sätt att beröra visar vi också var på närhetsskalan vi placerar vår relation. En främling skakar vi artigt hand med, en god vän kramar jag, min älskade tar jag i famn. Till vår läggning är vi olika, en del är mera spontana och bjuder frimodigare på kroppskontakt än andra. Så det bara i det sociala livet. Beröringen i en parrelation är också olika, men en relation utan beröring saknar något väsentligt. I beröringen finns famnen, värmen.
Presenter betyder olika för olika människor. Jag är rätt övertygad om att alla tycker om att bli ihågkomna med presenter. En present är inte värdefull därför att den kostat mycket, utan därför att den är given med omtanke. Den kan innehålla något av den samma värmen och bekräftelsen som finns i beröringen. Den säger att någon tänkt på mig på ett speciellt sätt. Det gör oss på gott humör och ibland känner vi oss riktigt rörda. Jag har ibland förvånat mig över hur till synes väldigt anspråkslösa presenter kan göra människor oerhört lyckliga. Ett kort, ett telefonsamtal, ett vänligt ord, en blomma. Vad som helst som uttrycker omtanke är välkommet och stärker relationen. I en parrelation finns det många så kallade obligatoriska presentorsaker allt ifrån födelsedagar till bröllopsdagar. Det är viktiga. Viktigare än vi ibland tror. Men nästan ännu viktigare är den spontana lilla presenten jag ger bara därför att jag kom att tänka på dig idag. Omtanken skapar liv och håller vid liv.
Handling är sist av de fem. Vi vet alla att det vi gör för det mesta talar högre än det vi säger. Därför är handlingen så viktig. Om någon är viktig för dig, hur visar du det? I vår kultur finns ibland en tråkig ovana att inte visa andra vad vi känner för varandra. De vänliga orden och kärleksfulla gesterna är sånt som göms undan för att användas bara i det fördolda. När man är hemma på tu man hand och ibland endast när man är i sin kammare och lampan är släkt. Den typens handlingar behöver det inte vara nåt fel på i och för sig, men helt bra känns det kanske inte i en relation om man inte också i andras sällskap kan visa sin partner uppskattning, respekt och omtanke. Det är få saker som känns så bekräftande och värmande som när nån inför andra visar att jag är uppskattad och viktig. Alldeles speciellt känns det när ens egen partner låter andra förstå hur uppskattad och älskad man är.
För att fungera behöver en parrelation två av dessa ting samtidigt. Det är inte mycket kan det tyckas. Och är det inte heller. På det här området är vi tydligen lätt tillfredsställda. Att höja kvaliteten i en relation och försöka få tre eller fyra av de ovannämnda att fungera samtidigt verkar inte heller att vara alltför svårt. Närmast är det väl opp till oss själva. Många säger sig vilja ha en bättre relation. Det borde ju sett ur detta perspektiv inte vara någon större omöjlighet. Vill vi, så kan vi.