TRYGGHET ÄR EN PARADOXAL KÄNSLA
Vbl 31.12.2006
Samlevnadsspalten
Leif Westerlund
Årsskiftet brukar ju vara bokslutstider. Man tittar bakåt på året som gått och räknar ihop plus och minus och hoppas förstås att resultatet skall landa på plussidan. Eller att resultatet åtminstone inte skall vara sämre än föregående år. Bokslutet gäller inte bara pengar och hur debet och kredit balanserar, utan nästan ännu viktigare är det personliga bokslutet; hur har mitt liv förlöpt under året, har det förlöpt som jag hoppats eller blev det många oförutsedda händelser som påverkade och styrde mitt liv i en annan riktning än jag hade tänkt mig. Vad blev slutresultatet, det vill säga hur klarade jag av bemöta och hantera de plötsliga förändringarna som inträffade?
Jag var på en bjudning i helgen, så som man ju brukar vara under julhelgen. Alldeles när folk höll på att samlas inträffade något oförutsett, som åtminstone för några gjorde att den planerade kvällen blev helt annorlunda än vad man förberett sig på. När det värsta var över och lugnet lagt sig dan efteråt var det en av de närvarande som tackade för hjälpen och sade ungefär så här: "Tack skall ni ha nu för att ni ställt opp trots att era ni måste ändra era planer." En av de yngre replikerade "att det var väl ingenting, det var ju bra att vi kunde hjälpa till litet". Varpå personen ifråga svarade "jo, det förstås. Men det är inte alltid så lätt att ändra sina tankar när saker och ting inte går som man tänkt sig."
Jag upplevde då och tycker fortfarande att den sista repliken innehåller en hel del livsvisdom; Alla har inte lika lätt att ändra sina tankebanor när något oförutsett inträffar och gör så att det man planerat kastas omkull. Förmågan att tänka om i olika situationer är också något som väldigt starkt påverkar vars och ens personliga bokslut. Det vill säga förmågan påverkar den personliga stressnivån på ett väldigt avgörande sätt. Jag har också en känsla av att vi i våra dar har blivit sämre på att hantera förändringar än vad tidigare generationer varit. Det kan ju förstås hända att jag inbillar mig, men jag har en känsla av att vi nog har ett större behov av att planera och strukturera än vad man haft tidigare.
För många börjar planerandet tidigt. Det är inte bara tider som skall passas, utan en del satsar målmedvetet under långa tider för att nå ett visst mål. Vilket ju och för sig är bra. Vill man nå någonstans, skall man också jobba på det. Men ibland går det ändå inte som man tänkt sig; Man kommer inte in på den utbildning man tänkt sig, man får inte det jobb man så hett eftersträvat, man möter inte den stora kärleken, familjelivet blir inte så lyckligt man hoppats och att leva i en parrelation är mycket mera komplicerat än man kunnat föreställa sig. Detta kan vara väldigt jobbiga saker, men är ändå sådant vi på något sätt kan rå på. Annat är det med sådant vi inte rår på som till exempel olyckor, sjukdom och död. Det krävs mycket av en människa för att hon skall klara av en sjukdom som begränsar och förändrar hennes liv till något helt annat än hon tänkt sig. Lika svårt kan det vara att en människa som är viktig för en, plötsligt dör. En del ställs helt oförväntat inför skilsmässa, då partnern meddelar att han/hon vill bryta opp från ett långvarigt äktenskap. I ett slag förändras livet nästan till oigenkännlighet och vi kan drabbas av en vilsenhet som vi inte trodde fanns.
Det är i sådana situationer vår förmåga att tänka om sätts på prov. Visst är det en stor skillnad på hur vi reagerar och klarar av situationen beroende på om det är sådant vi på något sätt kan påverka eller om det är fråga om sådant som vi inte har makt att göra något åt. Litet gemensamt har dessa kategorier av händelser i alla fall i och med att vår egen anpassningsförmåga sätts på prov. Vartefter vi som individer blivit mer och mer självkoncentrerade och fokuserade på vårt eget väl och ve, har också behovet av kontroll ökat. Kontrollen behöver vi för att kunna känna oss trygga och genom kontrollen försöker vi gardera oss mot det oförutsedda. Ibland lever vi också som om ingenting oväntat skulle kunna drabba oss. Ändå är det just det som händer ideligen. Större och mindre förändringar, som vi ofta upplever just som katastrofer, trots att väldigt många förändringar inte överhuvudtaget har något med katastrofer att göra. Ändå känns det ibland som katastrof om vi blir en timme försenade från något, om kvällen blir helt annorlunda än vi tänkt oss, om jag inte kan träffa de personer jag planerat att träffa en viss kväll, om jag får förkylning och måste inhibera något, och så vidare. Vi är så ovana att tänka om och vi känner oss stressade när livet inte lyder oss, när det inte blir som vi vill och vi tappar kontrollen.
Med de verkliga katastroferna, sådant vi inte rår på är det ändå litet annorlunda. De får oss att inse våra begränsningar och det ger oss en sorg med allt vad det innebär av saknad, ilska, ensamhet och uppror. I slutändan av sorgearbetet är det inte ovanligt att uppleva att man vuxit, man har blivit starkare, man har fått en ödmjukare attityd till livet och dess okontrollerbarhet - och man har en annan beredskap att möta och klara av då livet inte blir som man tänkt sig.
"Av sig själv känner man andra", lyder ordspråket och jag har många gånger insett att jag inte har speciellt lätt för att tänka om. Jag hoppas att det blivit bättre med åren. Jag räknar i alla fall med att det finns många andra också, som har svårt att ställa om sina tankar och planer när det oförutsedda inträffar. I stället för att bli upprörd och ilsken, skylla på andra, skrika och ha sig för att ens väluttänkta planer förändras skulle vi må en hel del bättre av att ta det litet lugnare. Det skulle ge färre minusposter under slutstrecket vid bokslutet och det skulle framförallt göra livet mera drägligt för andra - och för en själv.
Förmågan att tänka om handlar mera om en insikt om att livet inte är kontrollerbart, varken i stort eller smått. När som helst inträffar något som förändrar allt. Trygghet är som så mycket annat en paradoxal känsla: Ju mera kontroll desto ängsligare är människan. Å andra sidan kan man också säga att då människan insett sin egen begränsning och sitt beroende av andra är hon också tryggare. När vi summerar året som gått är trygghetsupplevelsen en av de allra tyngsta och viktigaste posterna i bokslutet. Tryggheten är det kapital vi går in med i det nya året och tryggheten är också det vi hoppas på och söker i det som ligger framför. Och den hör nära ihop med att våga vara öppen för det oförutsedda och beroende av andra.