NYTT ÅR - NYA TAG
Vasabladet
Samlevnadsspalten 06.01.2008
Leif Westerlund
När jag var liten var jag då och då hos min farmor och farfar. Farfar var jordbrukare och engagerad i en del förtroendeuppdrag i kommunen. Rubriken för dagens text har en fortsättning och den fanns på almanackan i farmors och farfars kök och lydde i sin helhet: "Nytt år nya tag bli medlem i Pedersöre handelslag." Jag tror att farfar på den tiden satt med i direktionen för handelslaget, så därav almanackan och texten.
Jag har dock inte tänkt skriva om Pedersöre handelslag, men på något sätt har det där slagordet stannat i minnet, kanske för att det är ett rim. Men detta med nytt år och nya tag är ju i högsta grad aktuellt så här med ett helt nytt och oanvänt år framför sig. Jag är väl ingen stor vän av nyårslöften, det är ändå så sällan man orkar hålla fast vid dem. En del goda föresatser har många i alla fall, åtminstone förhoppningar om att 2008 skall bli ett bra år, lika bra eller till och med bättre än det föregående.
Ett årsskifte är ju ändå en milstolpe i både i parrelationen och familjen. Man summerar ihop det som varit och planerar framåt mot det man hoppas skall komma. Före julen hade jag ett samtal där man efter en tids process och jobbande med relationen och sig själva kommit fram till en förändring. De praktiska åtgärderna var i och för sig inte stora eller märkvärdiga, men viktiga kursjusteringar som innebar möjlighet att utveckla relationen i en bra riktning. De gav en så bra sammanfattning på sin process att jag frågade om jag får använda det i min text. Och det fick jag tillåtelse till.
Det var fråga om tre val.:
1. Stänga TV'n
2. Börja prata med varann
3. Drömma tillsammans
Inga märkvärdiga saker alltså, men viktiga när det gäller en förändring av samtalsklimatet och kommunikationsstilen i relationen.
I många hem tar TV'n mycket tid. Inget ont om TV'n i sig, den ger oss mycket värdefull information och förströelse. Men den blir lätt också en tidstjuv och den kan ibland vara ett effektivt hinder för umgänge och samtal. Den är lätt att fly till och ger en orsak att inte behöva tänka på tråkiga saker. Får TV'n denna senare nämnda roller kan den fort uppleves som en konkurrent eller rival av den ena parten som mer och mer börjar uppleva att TV'n vinner och man själv blir till andra. Jag tror inte att det hem finns där man inte grälat om TV-tittandet. Lösningen är inte nödvändigtvis att slänga ut sin TV, men kanske att titta på det man vill titta på och sen stänga av och undvika det tidsödande slötittandet där man bara blir hängande framför apparaten.
Det är fråga om val vi gör. I varje valsituation väljer vi någonting och väljer samtidigt bort något annat. Poängen handlar om att bli mera medveten om sina val. Det är inte så att livet därhemma i familjen blir som det blir bara av sig självt, utan det blir som det blir i stort sett enbart på grund av de olika val vi själva gör. Vi väljer att umgås eller vi väljer att göra något annat. Minskar vi på TV-tittandet är det givet att vi får tid över. Tid då vi kan sätta oss ner och prata med varann. Det är i och för sig mera krävande än att sitta framför TV'n; Jag behöver lyssna på vad den andra har att säga och jag behöver ha något att säga själv också. Det är - för att använda en modern term - mera interaktivt. Ofta är det ju just det vi vill. Vi vill vara med och påverka, vara med och ha en åsikt och höra vad ens partner tycker. Det knepiga i interaktionen är att lära sig att koppla ifrån autopiloten. Det vill säga den autopilot som säger mig att jag redan på förhand vet vad du kommer att säga eller vad du har för åsikt i en aktuell fråga. Med autopiloten påkopplad tar jag inte in vad den andra säger, jag bara tror att jag vet - litar på autopiloten utan att själv ha koll på läget. Att vara interaktiv är att själv delta och engagera sig och framförallt att upptäcka nya dimensioner i det som man trodde att man redan kunde. Det är en utmaning.
Steget därifrån till följande nivå är inte så långt, men innehållsmässigt är det avgörande. Att drömma eller visionera tillsammans är själva kittet i en relation. För ett nyförälskat par är det ingen konst. De drömmer och visionerar ofta både stort och långt om familj, barn, hem, jobb, bostadsort och hur man vill ha det ena och det andra. Kanske är det så att livets realiteter hotar ta död på denna förmåga när man inser att många av ens drömmar aldrig blev till nånting och andra blev på sin höjd halvmesyrer. Ändå påstår jag att det är viktigt att drömma tillsammans, om det sen blir precis som man tänkt sig är mindre viktigt. Det är nämligen så att visionen har vissa egenskaper; Visioner har för det första en tendens att gå i uppfyllelse. Det tråkiga är att bristen på visioner har samma tendens. Det vill säga har man inga drömmar händer det inte heller någonting. Det är bara grå tristess. Visioner visar för det andra inte bara målet vi vill uppnå en gång, utan de visar också vägen mot målet genom att det påverkar olika val i livet. För det tredje ger visionen livet en riktning och ett innehåll; Vi är på väg åt något håll och "dallar" inte bara fram helt utan mål. Känslan av att vi vill något tillsammans, vi är på väg framåt, vi har ett mål - något vi ser fram emot och lever för, det är sånt som kan ge "nya tag" i relationen.
Som en sammanfattning på alla tre stegen kunde man säga att det handlar om att medvetet välja varandra på nytt. Det räcker sällan med att vi en gång i tiden valde varandra och sade ja till varandra. Det är ett val som behöver upprepas praktiskt taget varje dag.