MAMMA, PAPPA, BARN - LYCKA OCH UTMANING
Vbl 02.03.2008
Samlevnadsspalten
Leif Westerlund
Att skaffa en egen familj ingår i för många i planerna. Det här med barn är ju inte alltid så bara att bestämma själv, eller vanligtvis går det bra att bestämma att man inte vill ha barn - än, kanske senare. Fungerande preventivmedel finns att tillgå och de flesta av dagens yngre och äldre borde kunna använda dem. Att kunskapen ändå är bristfällig speciellt hos yngre syns i praktiken genom att det ständigt uppstår så kallade oönskade graviditeter. Men det är en annan sak.
För många kommer ändå den tiden när det känns som att nu vill vi ha barn. Vi har tid, ekonomi, bostad och jobb i skick och vi har sprungit av oss den värsta yran och längtan efter barn kommer på allvar. Statistiskt sett är mammorna då drygt 28 år gamla, det vill säga medelåldern på dagens förstföderskor är drygt 28. Ofta är förstagångsfäderna något äldre, eller 30 plussare. På grund av biologin är det inte lika lätt att bli gravid när man är närmare 30 som det är 10 år tidigare. Detta innebär i sin tur att många som önskar bli gravida och få barn, får vänta längre på och jobba hårdare på en graviditet än vad de tänkt sig. I de flesta fall så lyckas det ändå och man sitter där som lycklig nybliven förälder med sitt barn i famnen.
Då börjar ett nytt skede, lyckan över det nya livet finns där fortfarande men det är också en hel del utmaningar som kommer emot som en följd av de större och mindre förändringar det innebär att familjen numera består av tre personer och att den tredje tar väldigt mycket plats, trots sin litenhet. Den kringutrustning som behövs i form av babysäng, vagn, amningsdyna, bilstol, sittstol, leksaker, kläder och så vidare är sällan ett problem. Dom sakerna har föräldrarna varit beredda på och skaffat det man tror sig kunna behöva och berett rum för det i sitt hem.
Annat är det med det utrymme nykomlingen tar i form av tid, kraft och engagemang och övriga mentala resurser, som man tidigare kunnat använda på annat sätt. Man har inte längre på samma sätt tid och möjlighet att göra sådant man gjort förr, man orkar inte i samma mån umgås med kompisar - knappt så man orkar med varandra under de mest intensiva perioderna. Man lider av ständigt sömnunderskott och ansvaret för ett nytt och hjälplöst liv kan ibland kännas betungande. Även om upplevelsen av att det finns en varelse som till hundra procent är beroende av oss som föräldrar är en fantastisk känsla; Det finns någon i hela världen för vilken jag är allra viktigast. - Detta är insikter och upplevelser som får en själv att växa som människa.
Statistik från de senaste åren visar att utmaningarna ibland blir allt för stora för den unga familjen. Jag har en kollega vid kyrkans familjerådgivningen i Tammerfors, Heikki Syrjämäki, som gjort en undersökning om skilsmässorna i Tammerfors under åren 2004-2006. Det är förstås ett begränsat undersökningsmaterial som omfattar endast tre år, men någon slags fingervisning ger den i alla fall om de pågående trenderna. Resultaten understöds också av annan riksomfattande statistik.
Undersökningen visar att av antalet skilsmässor står äktenskap som varat 0-5 år för 32 %, äktenskap som varat 6-10 år för 22%, 10-15 år 12 % och 15-20 år 11 %. Sen går resten av grupperna under 10 %. Dessa siffror låter oss bland annat förstå att de fem första åren i en relation är de mest påfrestande, vilket i och för sig inte är svårt att förstå. Under den tiden är det väldigt mycket som sker i familjens liv, förutom att paret anpassar sig till ett liv tillsammans, är i slutskedet av sina studier eller i början på sitt yrkesliv, köpt bostad eller bygger hus, har de kanske också ett eller ett par barn och skall lära sig vad det innebär att vara förälder och leva den sortens familjeliv.
Samma undersökning visar att det högsta antalet skilsmässor inträffar efter att man varit gift i 2 - 4 år, sen sjunker skilsmässokurvan drastiskt. Av de kvinnor som skiljer sig efter högst 5 års äktenskap är det absoluta flertalet i åldern 26-20 år. Det vill säga just i den ålder då de flesta kvinnor statistiskt sett föder sitt första barn.
En annan forskare, Heli Vaaranen, vid den sociologiska institutionen vid Helsingfors universitet har också undersökt samma fenomen och grunnat på orsakerna till att kurvorna ser ut som det gör. Hon säger bland annat att ideologiska principer väldigt långt styr på vilket sätt resurserna fördelas i hemmet;
Hur man fördelar hushållsarbetet, hur man förhåller sig till ärlighet, makt och auktoriteter. Dehär faktorerna formar parternas rättvisekänsla, vilken enligt hennes forskning var speciellt viktigt för unga kvinnor och som också kan bli den sak som förstör relationen. Det vill säga upplevelsen av att arbetet och ansvaret för det gemensamma hemmet är orättvist fördelat. Då den ena förälderns längtan efter traditioner och trygghet stöter mot den andra förälderns behov av egna, individuella val, blir resultatet skilsmässa innan barnet hunnit lära sig säga varken "mamma" eller "pappa".
En rikssvensk undersökning som jag nyligen läst om berättar att i de familjer där fäderna utnyttjat sin rätt till pappaledighet är skilsmässobenägenheten betydligt lägre. Egentligen säger det ju sig självt att den unga pappa, som tagit ut sin pappaledighet och på egen hand under ett par månader skött barn och hem och hela ruljangsen har en betydligt bättre bild av hemmaverkligheten. Den pappan säger inte om sin fru att hon "är ju bara hemma" - underförstått, hon borde ju hinna få en massa saker gjort i hemmet under dagarna. Pappan som varit föräldraledig lever med andra ord närmare verkligheten. Han vet vad det är frågan om och han vet också att det 100 gånger lättare att vara på jobb än att vara hemma med 2 eller tre småbarn. Och han kan ge sin fru den uppskattning hon är värd och som gör att hon trots allt orkar med grovjobbet.